Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Vite Krist segrar över Tor - Sverige inlemmas i den allena saliggörande kyrkan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jorden få vänta länge på rättvisa. »Låt honom nu i
skärselden lära sig, hur det känns att få sin sak uppskjuten!»
ljöd Herrens röst.
I en bannlyst trakt hjälpte det ej mer att skänka stora
penningsummor eller gods och gårdar till kyrkor eller kloster,
ty där voro präster och munkar förbjudna att genom
själamässor hjälpa någon ur skärselden. Det var en
fruktansvärd makt, som den heliga kyrkan hade, att straffa och
kuva människorna, så mycket fruktansvärdare på en tid
då livet hade så ringa omväxling att bjuda.
Omkring ett århundrade efter Linköpings möte höll ett
annat påvligt sändebud ett kyrkomöte i Skenninge år 1248.
Här förbjödos prästerna att taga sig hustru eller sammanbo
med kvinna. Om sådant skedde, skulle kvinnorna i fråga
vara lysta i bann. De präster, som redan voro gifta eller
levde i konkubinat med kvinna, måste inom årets slut
skilja sig från henne, undantagandes femtioåriga präster
och kvinnor som vid vite av stora böter försäkrat biskopen
att leva avhållsamt och aldrig sova under samma tak. Ingen
omtanke om maka och barn, ingen familjelivets lycka skulle få
draga prästens tankar till sig; åt kyrkans tjänst skulle alla
hans krafter ägnas. Hur många kära äktenskapsband måste
nu ej slitas, därför att påven så befallde! Genom dessa och
andra stadganden blevo kyrkans män avskilda från det
övriga folket såsom ett särskilt stånd av Guds tjänare. De
fingo icke dömas av värdslig domstol. Kyrkans gods
befriades senare från skatt till staten. Då blef detta stånd
kallat det andliga frälset. Frälse betyder nämligen
frihet, i detta fall från skatt.
Till prästernas och kyrkornas underhåll erlade folket i
skatt 1/10 av åkerns gröda, av boskapsskötselns, jaktens
och fiskets avkastning. Denna skatt, som kallades tionde,
utgick naturligtvis olika allt efter det slags produkter
varje landsända frambragte. I Dalalagen stadgas t. ex.
om tionde: »Bonde skall giva i tionde åt präst sin var tionde
kalv eller en penning i stället, vart tionde lamm eller en
penning i stället, var tionde gås eller ½ penning i stället, var
tionde killing eller ½ penning i stället. Bonden skall rätt
tionde göra av ärter, av humlegård, av lin var sextonde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
